Så är det...
Söndagen den 1a juni så ändades hela min - och barnens värld. Maken talade om att han ville skiljas. Kom som ett slag i magen. Jag hade väl egentligen tänkt lite i de banorna med tidigare (har jag erkänt för mig själv nu lite senare), kännt att det varit på bristningsgränsen. Men, ändå bitit ihop, tänkt att vi fixar till detta under sommaren! Man ska ju hålla ihop resten av livet när man skaffat barn. Vi har ju dessutom skaffat tre barn.
Men nej...det går inte! Vi bråkar inte - inte nämnvärt iallafall. Däremot så finns det ingen passion och har inte funnits på flera, flera år. Vi har gjort bebisar, vi har varit mamma och pappa - men vi har inte varit ett par. Och det har gått för långt för att det ska kunna ändras på.
Jag ville ju såklart att vi skulle försöka, bokade in och fick en akuttid hos familjderådgivningen - dit var vi den 12e maj. Men maken var bestämd, finns inga känslor kvar. Punkt. Kommer aldrig att komma tillbaka.
Veckan innan så pratade jag med väninnan - ska vi ta en sista minuten!?
Sagt och gjort, den 17e flög vi till Turkiet! Kanonväder - bara sola och bada (det var en lugn resa med tanke på att väninnans lilltjej var med). Tänkte massor. Bearbetade allt som sagts de senaste dagarna. Pratade en hel del med ett par kollegor på jobbet och med vänner innan jag for. Hann även med ett samtal hos min kurator innan med - som sa att det är kanske dags nu - du klarar dig! Du har ju inte tyckt det varit bra på flera år...
Samma dag som maken släppte bomben, så reggade jag mig på match.com samt någon mer sida (som jag redan glömt av), jag vill inte vara singel resten av livet! Men, jisses...ja, där lär man ju inte finna någon!
Samma dag som maken släppte bomben, så reggade jag mig på match.com samt någon mer sida (som jag redan glömt av), jag vill inte vara singel resten av livet! Men, jisses...ja, där lär man ju inte finna någon!
Väninnan (som också är singel & ensamstående) sa - ta happypancake istället - sagt och gjort! Ja, vet inte om det var så mycket bättre där...men, en fångade mitt intresse efter ett tag. När jag reggade mig så gjorde jag ju det bara av nyfikenhet och var inte ett dugg intresserad av något annat.
Men han fick mig att hitta tillbaka till mig själv - det jag jag varit för många, många år sedan - före makens tid. Jag har blivit hämmad under de här åren, är inte alls mig själv. Nu är han inte alls elak eller så - vi har såkart haft det jättebra med! Men, det är något jag stoppat undan av mig. Som den här mannen fick mig att plocka fram igen! Så tack!!
De sa på jobbet (det var redan innan jag for) - att jag blivit som en ny människa! Å ja, jag kände mig jättestark, jag levde igen! Ännu starkare kände jag mig när vi kom hem!
Till på köpet så har alla de där överflödiga kilona rasat bort! 7kg ner på 6 veckor - det tackar man inte nej till =)
Igår så skulle vi iväg på kryssning. Kände paniken komma under dagen. Vi sa att vi skulle åka för barnens skull (bara de två äldsta skulle med), de ville så gärna åka!
Vid busstationen tvekade jag - ska jag strunta i att åka med? Nej, jag måste för barnens skull... Så vi for. Kom till Stockholm och båten. Gick på. Känner paniken komma - massor med lyckliga barnfamiljer - NEJ - vi är ingen lycklig barnfamilj! Båten skulle gå en timme senare än planerat - kl 19. Kl 18 var det mat. Jag sa innan vi gick upp att jag funderade på att gå av... Men, vi gick och åt. Men den gick det bara inte. Tio minuter innan båten skulle gå så gick jag av. Hann såklart säga hejdå till tjejerna - sa att jag mådde illa (vilket inte var en lögn!), jag visste de skulle ha en fantastisk resa med sin pappa ändå.
Tunnelbanan och sen hade jag flyt och hann precis med tåget och var hemma knappt två timmar senare. Helt galet - vad hade jag gjort?! Men nej, det gick verkligen inte....
Idag låg jag i sängen fram till lunch. Kunde inte göra någonting alls. Men sen kom krafterna åter och jag började rensa, rensa, rensa - 10 säckar blev det som ska bort - och det var då bara en bråkdel av allt. Men så skönt att få det gjort!
Ja, resten då!? Bostadsrätt har jag köpt mig en - en fin 5a, tvåvånings! En bit utanför stan, men underbart för tjejerna (som ska gå kvar i skola & dagis här, jag jobbar 5 min bort bara). Flyttar om 7 veckor =)
Nu hoppas vi på att huset säljs fort - visning om tre veckor, men det verkar vara högtryck på husen här så det ska gå bra hoppas vi.
Jag känner bara att jag vill bort härifrån, så fort som möjligt, vill ut på stan - inte för att ragga utan för att bara vara! Hoppas ju såklart på att man finner honom med stort H någon gång - som det verkligen klickar med, kan det det och att allt klaffar när man har tre barn!? Jag hoppas det! Det jag saknar mest av allt är någon att ha nära, kramas - något jag saknat här hemma i flera år. Men, det ska väl komma någon tids nog. Tänker inte sitta och bli bitter under tiden!
För...jag klarar mig!!
Men han fick mig att hitta tillbaka till mig själv - det jag jag varit för många, många år sedan - före makens tid. Jag har blivit hämmad under de här åren, är inte alls mig själv. Nu är han inte alls elak eller så - vi har såkart haft det jättebra med! Men, det är något jag stoppat undan av mig. Som den här mannen fick mig att plocka fram igen! Så tack!!
De sa på jobbet (det var redan innan jag for) - att jag blivit som en ny människa! Å ja, jag kände mig jättestark, jag levde igen! Ännu starkare kände jag mig när vi kom hem!
Till på köpet så har alla de där överflödiga kilona rasat bort! 7kg ner på 6 veckor - det tackar man inte nej till =)
Igår så skulle vi iväg på kryssning. Kände paniken komma under dagen. Vi sa att vi skulle åka för barnens skull (bara de två äldsta skulle med), de ville så gärna åka!
Vid busstationen tvekade jag - ska jag strunta i att åka med? Nej, jag måste för barnens skull... Så vi for. Kom till Stockholm och båten. Gick på. Känner paniken komma - massor med lyckliga barnfamiljer - NEJ - vi är ingen lycklig barnfamilj! Båten skulle gå en timme senare än planerat - kl 19. Kl 18 var det mat. Jag sa innan vi gick upp att jag funderade på att gå av... Men, vi gick och åt. Men den gick det bara inte. Tio minuter innan båten skulle gå så gick jag av. Hann såklart säga hejdå till tjejerna - sa att jag mådde illa (vilket inte var en lögn!), jag visste de skulle ha en fantastisk resa med sin pappa ändå.
Tunnelbanan och sen hade jag flyt och hann precis med tåget och var hemma knappt två timmar senare. Helt galet - vad hade jag gjort?! Men nej, det gick verkligen inte....
Idag låg jag i sängen fram till lunch. Kunde inte göra någonting alls. Men sen kom krafterna åter och jag började rensa, rensa, rensa - 10 säckar blev det som ska bort - och det var då bara en bråkdel av allt. Men så skönt att få det gjort!
Ja, resten då!? Bostadsrätt har jag köpt mig en - en fin 5a, tvåvånings! En bit utanför stan, men underbart för tjejerna (som ska gå kvar i skola & dagis här, jag jobbar 5 min bort bara). Flyttar om 7 veckor =)
Nu hoppas vi på att huset säljs fort - visning om tre veckor, men det verkar vara högtryck på husen här så det ska gå bra hoppas vi.
Jag känner bara att jag vill bort härifrån, så fort som möjligt, vill ut på stan - inte för att ragga utan för att bara vara! Hoppas ju såklart på att man finner honom med stort H någon gång - som det verkligen klickar med, kan det det och att allt klaffar när man har tre barn!? Jag hoppas det! Det jag saknar mest av allt är någon att ha nära, kramas - något jag saknat här hemma i flera år. Men, det ska väl komma någon tids nog. Tänker inte sitta och bli bitter under tiden!
För...jag klarar mig!!
